Nu sitter jag på jobbet med hjärtat i halsgropen!
Thedde är i skolan, under frukosten pratade vi om den här oron.... jag gav allt vad gäller att övervinna den där "gubben". Jag jämförde oron som en liten skrattande gubbe i magen som gör att han mår dåligt, som dessutom blir glad av att han bryts ner. Ge gubben fingret.... för den där gubben kan inte göra dig illa mer än att han kanske får dig att gråta. Han dödar inte dig, han gör dig inte illa han gör dig inte knäpp....bara lite konstig o lessen!
När han kommer ger du han fingret o säger att "mig knäcker du inte, jag fixar det här fast du sitter där o flinar!"
Jag sa oxå att han har 2 saker att välja på här i livet, antingen så lägger man sig i sin säng o "slutar leva".......... man ger sig under den här gubben, man låter honom knäcka en helt enkelt! Eller så ger man sig fan på o fortsätta leva, vare sig den där jäkla gubben sitter där i magen eller inte.... för det är det bästaste, snabbaste o lättaste sättet att få honom att ge sig av!!
Något hände med honom.... jag riktigt såg hur han fick styrka.....en svag styrka men ändå nåt som gav han styrka i ögonen!!
"Mamma, jag tror att jag klarar det....." får jag till svar. Det blev till att "underhålla" honom hela morgonen, inte låta honom börja tänka.... o det sista han sa när jag släppte av honom va: "Det känns som det kommer gå bra idag....."
Han har mobilen med sig var han än går...o jag med! Han får tag i mig vad när som helst. Hans alla fröknar o fritidspersonal vet hur det ligger till.... han får den hjälp han vill ha!
Nu sitter jag här helt slut, min energi går åt som till ett 400 kv hus i 30 minusgrader! Jag har tagit stor del av hans ångest känner jag..... den dagen det flyter på igen kommer jag nog säcka ihop! Eller så ger det mig styrka.... för hur det än är så blir vi starka av detta, förr eller senare! Det enda jag vill är att han klarar det.... o jag ber till nån högre makt att han klarar av det idag, att han kanske t.o.m. klarar det utan o behöva ringa mig!
Kram så länge...håll tummar med mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh, klart vi håller tummarna. Jag lider verkligen med dig och förstår din oro fullständigt. Han har som du säger tagit på sig alldeles för mycket förstås. Stackarn. Hoppas verkligen det går bra i skolan idag.
Tur att det finns så fin hjälp att få och det är väldigt fint att du lägger ner så mycket tid för att få honom att förstå att han inte ska ge upp. Tänk om mina fosterföräldrar gjort det istället för att ge mig ångestdämpande mediciner. Jag avundas Thedde för att han har en så förstående mamma som du Niinis.
Han kommer att fixa det här och du med. Det vet jag. Han verkar vara en kille med huvudet på skaft och förhoppningsvis ger detta honom den styrka han behöver för att bli en riktigt bra man en dag.
Kramar om er bägge.
Åh Malliz: Sitter med tårar i ögonen, tack snälla för dina fina ord! Ledsen för att du inte fick den uppväxt som ju ALLA barn är värda! Ingen har ju bett om att få bli född.....
Skickar en stor kram till dig o tack än en gång för dina ord, dom värmer!
Det är underligt det där att barns ångest uppmärksammas så mycket mindre än vuxnas. Det är inte helt ovanligt med ungar som mår dåligt om man säger så. Det är jävligt tufft att ta sig igenom grundskolan om man inte följer alla de mönster som förväntas av en. Tro fan att ungar känner oro minst lika mycket som vuxna, det är inte lätt att leva i detta samhället om man bara har några års erfarenhet av det.
Chris: Du har sååå rätt! Precis så är det... barn förväntas "lulla" med... som lekande gulligullungar, eller som trotsiga tonåringar utan att man i samhället kanske frågar sig hur dom egentligen mår. Eller så förväntas dom bara må bra för vad vet dom om problem o att må dåligt... som ångest tex! Vet barn ens vad de e??
O det är ju just det.... dom vet det, o dom har till råga på allt alldeles för lite erfarenhet för att kunna handskas med det!
Du har så rätt....
Du måste vara den bästa mamman i världen, Nina. Herregud va duktig du är... Massa kramar.
Gumsan.. du är en fantastisk mamma!! Din liknelse med en "gubbe" tycker jag var helt lysande.. djupt imponerad.
kraaam
ulrica
Skicka en kommentar