:(

Usch hörni... idag är det skit!!

Stora sonen har hux flux fått tillbaka sin oro som han kallar den... fick ett samtal från skolan igår, han ringde o va JÄTTEledsen! Fick prata lugnande med honom en stund och lägga på.....dagen hade vart okej efter det! I morse var det jättejobbigt o behöva gå till skolan, han grät floder så jag beslutade mig för att följa med till skolan en stund. Blev kvar till lunch......

Kontaktade barn o ungdoms psyk igen och fick rådet att gå hem med honom eftersom han inte pallade vara i skolan idag! Vi gick ju några gånger förra året o det gick kanonbra, han svarade supersnabbt o efter 3 månader fick han sitt diplom där det stod att han lärt sig att hantera sin rädsla alldeles själv!

Alltså...detta är så jobbigt! Nu är den hemska ångesten tillbaka....... Den märks inte tydligt för andra, men jag som är hans mamma ser hur dåligt han mår emellanåt! Han får en oro i magen som han inte riktigt kan förklara.... men den gör att han gråter o tycker livet är jobbigt! Han vill bara va i närheten av mig..... han säger att jag är den enda som förstår! Kan ju bero på att man haft ångest själv i sitt liv......

Nåt har framkallat det igen.... det har med exet o göra. Thedde har tagit superansvar för sin pappa sen separationen, tagit ansvar för att pappa ska må bra (vilket han inte gjorde direkt efter separationen). Hos pappa måste han bara va stark o vill inte visa sina svagheter.....detta har gjort att han gått o burit på så mycket inom sig och till slut måste det ut på ett eller annat sätt! Nu kommer det ut såhär.....o de är olika händelser som framkallar oron.....

Fy fan säger jag, det här är värdelöst..... jag känner mig maktlös o vill bara att den där javla oron sticker o klarar sig!! Nu är det BUP som gäller igen..... men han vill dit för att han vet det gör att han mår bra igen!!

Man undrar hur han kunde få den här oron?? Har vi gjort fel på nåt sätt.... ??? O jag försöker hela tiden förstå honom, klura ut varför han känner som han gör!? Jag lider så mycket med honom, o hur jag än förklarar att han inte har nåt att oroa sig över så hjälper det inte! Nu vet vi ungefär hur vi ska hantera det..... men det är inget lätt! Nu ligger han på sängen o kollar TV, inte vart orolig på flera timmar nu när han är hemma med mamma...... nu börjar kämpandet uppåt! Som tur är tror jag att vi snart är "hemma" igen. Han är cool så.....

Hmmm... mår sådär själv just nu! Detta tar oerhört med energi.... tror dessutom att jag åkt på nå jäkla infektion sen missfallet så det flyter på just nu! :(

Vi hörs.... kram på er!!