Det kom vid 09.20......
"Hej mamma"
"Hej hjärtat, går det bra?"
"Ja, men jag är bara liiiiite orolig just nu"
"Det var de mamma sa, den kommer komma. Var inte rädd för den bara.... o jag är en sekund ifrån dig.... telefonledes! Låt gubben sitta o flina där i magen, du kan ju fortfarande göra det du vill göra!"
"Ja jag vet, o mamma.... jag va bara lite orolig nu, jag skuffade bort honom några gånger men sen kom det i alla fall å då kände jag att jag ville ringa bara! Fast nu har den försvunnit!"
"Vad bra hjärtat, mamma häntar dig strax efter 4"
PUUUUUUUUUST, jag fasade för det första samtalet, trodde att det skulle va en panikslagen Thedde som skrek rakt ut..... men hans röst var samlad, det gjorde mig lugn! Kanske att vi fixar denna så MYCKET VIKTIGA första dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åhh lilla gubben...
Jag hittar inga ord
Men jag hade varit glad över en sån mamma som du...
Kram
/cian
Nu lipar jag...
kårarna går kalla längs ryggraden och jag gråter här...
eftersom jag "känner" Thedde så ser jag den där glada skiten framför mig, att hans spralliga leende och spritter i benen förvandlas till oro och ledsamhet.. det känns så overkligt att den busigaste unge jag vet mår så...
Och så ser jag ju förstås min Tompa framför mig.. lika stora, så samspelta på fotbollsplanen.. och jag vill bara åka och hämta busen på skolan och krama om.. hårt!!
Gosing.. jag är med er!
kram Ulrica
Skicka en kommentar