Nathali....

Igår fick jag säga hej då till ängeln Nathali.....

Jag har inte berättat det här på min blogg än, har känt att jag behövt bearbetat det lite själv innan.



Jag har en killkompis som stått mig väldigt nära...länge! Faktiskt sen vi va små....Världens goaste kille. En aning strul har stakat sig igenom hans liv men han har alltid varit en god vän.



Han har alltid haft lite oflyt när det gäller flickvänner..... trodde vi. Tills han huxflux kom hem med en vacker tjej från Venezuela. Vi i vår håla fatta ingenting. Hon kunde definitivt ingen svenska och knackade fram på en dålig engelska. Dom hade träffats på internet 8 månader innan. Haft daglig kontakt, kärat ner sig i varann och bestämt sig för att träffas i Portugal....där tjejens mamma bor. Min killkompis åker ner en dag innan hon kommer dit. Träffar hennes mamma som talar ännu sämre engelska...bor själv där en natt. Hon kommer dit och dagen efter förlovar dom sig i Portugal. Hon bestämmer sig för att följa med till vår håla och stanna för alltid.



Och där står dom.....o berättar för oss att dom ska gifta sig!



LYCKA...... han är så värd henne och hon så värd honom....



Som sig bör har deras relation stött på en del svårigheter med tanke på språk, kultur, "lagar om att stanna i ett land utan att vara gift" strul och att plötsligt leva nära varandra 24 timmar per dygn. Hon åker hem till Venezuela igen...... kommer tillbaka efter 8 månader då äntligen allt papperarbete är klart o hon äntligen kan bosätta sig här. Hon börjar läsa svenska på heltid....ser fram emot att starta eget som nagelskulptör.



Nu i sommar åkte hon till Portugal för att hälsa på sin mamma, min killkompis till Spanien för att gå på ett bröllop. En tisdagkväll ska hon åka o handla tvättmedel, får skjuts på en motorcykel av sin systers pojkvän. Dom ramlar o hon slår sig så illa att hon spräcker skallen på 3 ställen.



Min killkompis som skulle gått på bröllop på lördagen blir uppringd o tar första flyget dit. Härifrån och 6 veckor framåt utspelar sig de värsta dagarna i hans liv. Han åker till sjukhuset och ser henne uppsvullen till oigenkännlighet, rakad och opererad. Ingen läkare talar direkt engelska...för att få vara på sjukhuset måste man ha ett speciellt kort som bara får användas 2 ggr per dag. Hennes släkt är jättestor med en massa människor som oxå vill träffa henne.



Under dessa veckor svävar hon mellan liv o död.... nästan varje dag. Varje dag får min killkompis olika besked, att det ser jättebra ut...... ena dagen är det riktigt illa. Han lever i hennes kultur..... katoliker. Man vandrar miltals till olika kyrkor för att be för henne. Allt på ett språk han inte förstår....



En dag berättar läkarna att hon ska genomgå en rutinoperation, det handlar om magen...... under den opreationen orkar hennes hjärta inte längre. Hon får en hjärtinfarkt för tredje gången som hennes kropp inte orkar med.



Vår NATHALI lämnar oss.........hans Nathali lämnar honom...... hon går bort.



Dagarna som följer är minst sagt kaotiska. I sverige åker vi till sjukhuset för att se våra kära en sista gång..... i Portugal ska kroppen begravas inom 48 timmar. 2 dagar efter hon dör begravs hon..... hon kremeras och han blir kvar ytterligare några dagar för att vara säker på att han får med sig en del av hennes aska hem. Han trodde mamman skulle tilldelas den...... men hon lät honom få den.



Igår hade vi en minnesgudstjänst för NATHALI....hon blev 26 år.....



Kyrkan var vacker med tända ljus....alla min killkompis vänner och hans familj var där. Framme vid altaret stod ett stort vacker foto på NATHALI med ett tänt ljus bredvid.

Vi var många som grät.... mina barn var med för att ta farväl. Mest för att dom själva ville....



Livet är så orättvist ibland.....det är sånt här vi inte riktigt kan förstå... varför det händer?? Varför......



Kom ihåg att leva livet ordentligt!!! Varje dag....



Jag kommer alltid att minnas henne...... alltid......



R.I.P Nathali.......... love // Nina