...precis, att jag ska gifta mig!
Han har satt sig på tvären sedan jag valde att separera med barnen pappa. Han har haft otroligt svårt att ens förstå att vi valde den vägen. En purfinne till pappa från finska norrlandsskogarna kanske det inte går att förvänta sig så mycket mer av, va vet jag?
Nu har undret dock skett!
Han har suttit o pratat med mamsen om planering med bröllop. Frågat hurdan klänning jag ska ha? De har t.o.m varit o tittat på kyrkan....
Min pappa ska leda mig till altaret... ge bort mig helt enkelt!
En stooor sten har släppt från mitt hjärta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Guu va skönt....
ja ibland tar det ett tag...
Men det är ju skönt att han har tänkt om...Just inför bröllopp och sånt är det extra skönt att ha föräldrarna på sin sida...
Tja...som du skriver, så är han en tvättäkta finne...se till att ta ifrån honom kniven innan han ger bort dig. ;)
Instämmer med Cian. *Pust* Vad skönt!
Instämmer också med Robban. Ta ifrån han kniven! *fniss*
Visst är det skönt...
Kan inte annat än hålla med er! Han har stora moraknivar hänger på väggen där hemma, kanske ska gömma dom innan den 26 augusti..
Hmm..förstår inte det där med o samla på knivar, det är ingen myt det där med finnar o kniv...
Skicka en kommentar