Jag bor i en ganska så liten stad...
..igår kväll bestämde sig jag o syster att vi skulle ta en fika, vi ses mycket i perioder och sen ses vi väldigt lite i perioder! Nu har vi en lite-period.
Vi bestämde oss att gå på ett nytt fik...supermysigt, gammeldax och alltid fullsatt. Jag skulle göra mitt första besök igår, STÄNGT!!!
Allvarligt talat..... hur i h-e kan ett fik stänga 18.00????
Det är nämligen inte det enda fiket som har öppet till 18 heller....
SKÄRPNING tycker jag...
Syster och jag hade ett djupt snack om föräldrar, livet och våra framtidsplaner. Syster är 9 år yngre än mig...kan känna att hon i många avseenden är en riktigt bortskämd skitunge. Hon har kanat på en räkmacka.
Tex. så fick jag:
* Alltid cykla till mina träningar, kompisar, skolan, stan m.m.
* Tvätta mina egna kläder när jag var ca. 15 år.
* Vara med och storstäda på lördagar.
* Strikta tider.
* Sitta barnvakt till lillasyster.
Hon får:
* Skjuts av mamma var hon vill, när hon vill och nästan hur hon vill.
* Städa?????
* Tvätta???
Grrrrrrrr................ som storasyster har man alltid fått vara den förstående och den som alltid klarar sig!
Det intressanta med detta är ju att jag fortfarande, 33 år gammal kan bli riktigt förbannad på det här. Hon är ju ändå 24 år nu.... Ska hon aldrig behöva klara sig själv? Ska hon alltid glida på den här räkmackan?
Jag var ju mamma i den åldern for god sakes!!!
Antar att detta inte är något jag kan göra något åt, vet ju själv (eftersom jag har 2 barn) att det är svårt att behandla båda exakt likadant med tanke på deras förutsättningar. De har ju olika förutsättningar och är väldigt olika som personer.....
....MEN I ALLA FALL!!!
// Stampandes med båda fötterna i golvet..... Nina 11 år!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är det verkligen avundsjuka när allt man vill ha är rättvisa? Min lillebror som nu är 26 år daltas det fortfarande rätt friskt med. Det är min plikt som storasyster att påpeka detta för honom så fort han tycker att livet blir lite motigt. ;)
Flingan... håller med, måste ändå säga att mitt liv (som systern som fått ta vara på sig själv) varit enklare vad gäller att klara sig. Svårare för syster dock...
Onesama...jag har lärt mig att verkligen oxå säga till när jag tycker det går till överdrift.
Som när hon blir arg när hon får en ny mibil, eller besviken när det var en stereo istället för dator... om man bara fick slå ibland...;)
Själv såg jag tydligen till att mina syskon hade ett rent helvete under sina uppväxtår. Jag var tydligen ansedd som en 'farlig' människa och det var inte många killar som vågade sig nära min lillasyster, eller tjejer min lillebror. Trots att jag aldrig ens antytt att jag skulle ha nåt emot det. :) Fast om jag skulle berätta om mitt liv...så skulle ni nog skaka på huvudet. Så det gör jag inte.
Skicka en kommentar