Måndag o pannknack! :(
Ska det va så nu? Har jag fått nå måndagssyndrom eller? Räcker det inte att den här dagen är värdelös ändå.....måndagar alltså!
Å andra sidan är den inte alls värdelös när klockan blir 16 o jag får åka o hämta mina älskade juveler! Å vad jag har saknat dom..... fast vi träffats flera flera gånger den här veckan. Det kosntiga är att jag kan tycka att dom växt när jag väl får hem dom, helt skumt för det tror jag inte att dom gjort..inte på en vecka o inte så mycket att ögat lägger märke till det. De e väl jag som e muppig bara.
Veckan blir nog rätt hektisk. Ikväll är det föräldramöte X 2. Båda barnens klasser har föräldramöte så jag tar Elliots o pappan tar Theddes. Sen har Thedde innebandyträning som Tony får köra honom till. Undra vad man gjorde innan man skaffa barn??? Stod man å spegla sig o undra vad man skulle bli när man blev stor eller vad?
Att bero på innebandy så är ju jag tränare i Theddes innebandylag....sammanlagt så är vi 4 tränare vilket är sjukt skönt! Då är man inte jättepiskad o hålla i varenda träning osv. Nu blev jag utsedd till huvudtränare förra måndagen...*STOLT*....har aldrig varit nåt så fint! :) Det känns jäkligt kul faktiskt.....o just för att vi är några som håller i det, annars kan det lätt bli skitjobbit tror jag! Jag var som liten alltid avis på alla som hade sina föräldrar me på matcher o träningar....o önskade av hela mitt hjärta att jag nångång skulle få ha det så...men jag fick aldrig det...helst inte med en 9 år yngre syrra i huset. Det blev till o åka på varenda träning o match ensam, medan några av de andra barnen fick med sig båda föräldrarna...typ varje gång. Mamma var o kolla på mig nångång tror jag....o jag kunde knappt koncentrera mig på matchen eftersom hon va där. Jag var sååå glad o stolt, att MIN MAMMA var där! SÅ idag är jag så glad att jag kan ge mitt barn det! VERKLIGEN...det betyder oerhört mycket för mig!
Puss & Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är inte lätt. Vi är lite dåliga på att hålla koll på allt som barnen håller på med i fritids och skola. Det är utflykter och matsäck och konserter och samtal hit och dit och ja... Till slut står man där med det dåliga samvetet för att man glömt gympakläder eller utflyktsmat. Och då har våra ungar inga fritidsaktiviteter som kräver extra tid. Hu, om någon av dem börjar sporta.. ;)
Å kära nån,fint av dig som lägger allt tid på barnen,jag stod i ur o skur i 5 års tid o kollade o hejjade på fotbollen,sen blev hans pappa tränare och jag drog mig ur för jag hatade verkligen detta med att vara hurtig o trevlig emot föräldrar som jag inte hade nåt gemensamt med Bläää!Grilla korv etc..brännbollsturneringar och gu vet allt..:(
Skittrist o jag led mig genom varenda minut...
Nu e sonen 15 och sköter allt själv fast jag vet att hans högsta dröm är att jag ska befinna mig på nån match men matcherna spelas alltid på andra sidan stan o jag har inget körkort och maken lägger inga strån i kors efter sin arbetstid så sonen får fortsätta drömma...
/Kram
Men åhhh söt. Du är världens bästa mamma som tänker så... o så är det GRYMT coolt att du är huvudtränare i sonens innebandylag!! Va??? Kan aldrig tänka mig själv som tränare i någon sport, ha ha, maken skulle skratta ihjäl sig tror jag :)
O att man uppfattar att barnen växt på en vecka är verkligen sant! Det räcker med att jag är borta en helg o när jag kommer hem så tycker jag att det hänt sååååå mycket. Tror inte det är muppigt, de växer ju hela tiden så det är klart att det händer grejer.
Ser så himla mycket fram emot att ses igen. Saknar dig ju.
Puss o kram.
Hoppas huvudvärken gett med sig!!
Ja du.. det där med ungar.. vi står ju och tittar på varenda träning och match nästan.. det är ju det bästa som finns.. så vi lär väl ses på innebandymatcherna i höst kan jag tro.
Innan man får barn lever man som jag! Man tränar, umgås fritt med vänner, man tar sista minuten resor till värmen, man scrappar, man fikar, man slappar framför tvn, man tar promenader, man pillar sig i naveln, man......ja man har väldigt gott om tid i alla fall. Kanske lite mycket tid i mitt fall. Jag skulle förmodligen bli helt chockad när och om jag någonsin får barn. Har nog inte fattat hur tidskrävande det faktiskt är.
Jag beundrar dig verkligen och ditt engagemang är oxå beundransvärt. Du är helt enkelt världens bästa mamma för dina barn.
Det vill jag oxå kunna bli den dagen det blir så.
Puss och kram och ta hand om dig. //Mallis
Chris: Jaaa.... :) Jag äsger då det, tänk när det bara var dagis oeller fritids de handlade om!!! Det var ju rena rama semestern....men glöm nu inte att du utvecklas snabbt i att ha typ 47 fler järn i elden så det kommer DU oxå klara galant!!! :)
Garbo: Lilla gumman....kan inte maken skjutsa dig nångång då? Om det nu gör din lilla pojk så glad?? Ja....det står väl inte på förrän mina oxå fixar allt själv o en annan inte ens får följa med :)
Kram
Pendlis: Hihi...skulle han? Skönt o höra att jag inte är helt muppig med tanke på att du oxå uppfattar att dom växer! :) Då måstere ju va så?? :D Ser oxå fram emot att ses...nu vare längesen!!! :( Miss you!
Ullle: Näää...huvudvärken håller i sig, dock i olika skala.... Jaa, vi lär nog ses i höst ;)
Malliz: Jag gjorde nog oxå allt det där som ickemamma, de e bara det att man glömt allt de där nu :( Nu har man fullt upp me allt annat o så drömmer man o hinna me sånt nångång! :)
Puss o välkommen hem!
Skicka en kommentar