KLUR.....KLUR......

MUMS!!!

NU är jag tillbax igen, har haft några svettiga dagar.... bokstavligen. Dels är det värmen som äntligen kommit, dels har jag haft några svettiga dagar med bröllopsinbjudningar, brudsminkningar, möhippesminkningar och FEST!

Var och hälsade på min händiga kompis i stockholm som köpt sig en fiiiin lgh för 1,1 miljoner. Sååå fin, rustad från topp till tå. Hon hade en liten inflyttningsfest. Guuu va roligt det är när tjejer kommer igång ordentligt på en förfest, skulle jag vara kille skulle jag kunna betala för att förvandlas till en fluga i taket och få höra alla dessa smaskiga diskussioner. Frågan är om vi fortfarande skulle ha lägre lön än män, om nu någon politiker skulle råka förvandlas till flugan! :D

Annars så börjar jag bli sjukt stressad för bröllopet.... jag som aldrig trodde att jag skulle bli nån patetisk bridezilla, fasen..... Men, av dygnets vakna timmar så tänker jag på det ca 80%. Är det verkligen bra?? Varför vill man att det ska bli så perfekt? Vad är det man oroar sig för ska gå fel?? Jag fattar liksom inte....
Jag har alltid tyckt att mycket i livet ska komma spontant. Inklusive fester jag själv haft, t ex min 30 årsfest. Planera fasen inget o det blev super...förutom en del inslagna fönster och en del sönderslagna dörrar, men i a f... det blev fest med drag i!

Nu klurar man på att festen ska bli så bra, lagom med tal, finska mormor....kommer hon förstå nånting? Kommer bandet spela musik som alla gillar? Vi vill ju ha hårdrock, gillar moster det? Nääää...men jag kan inte bry mig om det ju!!! Lagom med dricka, god mat, hinner man bli smal? Man to be klurar fan ingenting. Varför gör inte karlar det för? Varför klurar jag så mycket mer?

Ja, ni som läser det här sitter väl skakar på huvuder nu o tänker....stackars hennes karl.. hahaha. Jaaa.... trodde inte jag skulle bli så påverkad, o nu har jag blivit det...utan att jag ville!

Det blir väl bröllop ändå eller?