Påsken har vart bra....tur till stockholm som jag kunde njuta av SÅDÄR mycket med tanke på mitt överstressade liv just nu! Eller liv....min överstressade skalle kanske var på sin plats.
Trots allt har det hunnits med vänner och middagar..... dock så är priset jag betalar ganska så högt, är helt slut nu! Fattar inte hur mycket stress-symtom kan visa sig fysiskt! Det är fanimej ett skämt...
Nu ska jag berätta:
Jag var ju då hos en väldigt klok sjukgymnast förra veckan, kommer inte ihåg om jag berättat om det...ni vet hur jag är just nu?! Minnet är inte vad de borde....snark! Nåja, hon frågade de rätta sakerna och tröck på de rätta knapparna för att jag skulle orka tappa ansiktet inför henne.... jag bara grät. Släppte ut mycket av det som tyngt mig i snart 3 månader.... eller ska jag säga 3 år...vet inte!
Hua.... hon tittade mig i ögonen o sa att "Jag vet var dina symtom kommer ifrån, det är solklart.... du har en utmattningsdepression"...... där kom det! Där kom det som jag egentligen vetat hela tiden men inte VELAT veta...för jag e ju en stark brud!! Jag pallar det mesta..... eller gjorde jag inte det??
Hon tog tag i saken, kontaktade min husläkare...... jag är remitterad vidare till kurator och idag ska jag få en sjukskrivning! Har läst en hel del om det här med utmattningsdepression....det är inget o leka med, o det gäller verkligen att lyssna på sin kropp! O säga ifrån om man inte orkar...o de e så INTE JAG! Fan vi har ju skojat om att bli utbränd lixom....o vadå?? Jag e de nu alltså.... fattar inte! Att acceptera det är nog den största biten, att fatta att man blivit sjuk av stress.....
Vet inte ens vad människor anser om utbrända..är det kontroversiellt...klassas det som fejksjuka?? Detta har i alla fall hänt mig nu o jag står som ett frågetecken till det?? Eller..... har rannsakat de sista åren som sagt o vet att jag genomgått en hel del... EN HEL DEL!!! O priset man betalar för det är det jag går igenom nu.....
Vet inte om jag kommer vara så mycket på bloggen nu?? Är det kul o läsa om mig nu undrar jag.... känner direkt ingen lycka just nu! Är bara jäkligt trött på o må som jag gör... jag vill vara som jag brukar, glad... optimistisk, positiv....ja ni vet!! Men så orkar jag knappt gå upp ur sängen vissa dagar, halva kroppen känns inte som min emellanåt, det pirrar i huden o nacken är stel som en pinne! Huvudvärken är vidrig vissa dagar! Domningar i olika kroppsdelar, allt av ett överbelastat nervsystem som inte orkar ta emot fler impulser!
Känner ni nån som haft en utattningsdepression??
O varför kommer den när man äntligen lugnat ner sig o äntligen är lycklig i sitt liv?
Aja, det går som sagt var väldans upp o ner, vissa dagar kan jag känna mig oförskämt pigg....o andra vill jag inte ens gå upp ur sängen...men jag gör det! För det är bra för mig.....
SNart ska jag åkat ill doktorn o få veta hur länge jag blir sjukskriven!
Hoppas alla haft en underbar påsk o vi hörs!
pUSS & kRAM n..OJ ORKAR INTE ÄNDRA, JÄKLA CAPSLOCK!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Åhh gumman...*kramar om*
Jag har en del bloggisar som är utbrända
Mamselamsen och Tess är andra "starka" brudar som har tuffat in i den berömda "vara duktig-väggen"
Jag har ju varit på bra väg men bromsat lite grann...
Lyssna NOGA på din kropp..Och hoppas att du får en förstående doktor som verkligen lyssnar på dej
Och gumman du är alltid rolig att läsa..Men jag förstår om du inte orkar med bloggen..Ta det lugnt..vi finns här ändå..Du vet att du kan ringa när du vill...
*kramar om igen*
/Cian
Jag har haft det...de ville proppa mig full med en massa häftiga mediciner. Men envis som jag är så körde jag mitt eget race och blev 'frisk' betydligt snabbare än vad läkarna hade trott.
Mycket gående och springande hjälper till att sätta igång bearbetning och serotoninproduktionen. Efter det var det bara en tidsfråga innan man var klar.
Nu drabbades jag inte av de 'vanliga' orsakerna för utmattningsdepression. I mitt fall så var det ett sprucket förhållande, det hade jag väl fixat. Men även ett besked om att farsan hade cancer i bukspottskörteln och max hade 6 månader kvar...det fixade man också trots allt. Sen var det naturligtvis lite körigt på jobbet just då, men inget som i normala fall skulle ens påverkat mig. Att jag dessutom hoppade på kryckor och förtvivlat väntade på en operation för mitt trasiga knä påverkade också...
Så alla dessa faktorer gjorde mig totalt kass...men 2 månaders egen terapi...sen har jag funkat som jag skall sen dess och det är snart 5 år sen...
Gummelumman då,lika så bra att ta itu med det nu,tänk om du pressat lite till???
Alla har vi en gräns och när vi kliver över den kan vi aldrig veta,helt plötsligt slår det till från klar himmel,ojdå! vad var det som hände om man nu ens orkar tänka....
Nu hoppas jag verkligen du tar det easy blir lite ego för det är vad som behövs här.
Vara snäll mot dig själv,vårda din själ,sova vila äta promenera inga måsten prioritera bort och delegera ut.
Kramar i fång/var rädd om dig nu
@--(-(--
Det är när man kopplar av som kroppen visar att nu är det nog!
Och nu är det dags att ta hand om dig själv och våga säga att du är utbränd.
Och du.. du ÄR samma goa, glada, pigga Nina inuti. Hon bara väntar på att du ska vila och bli frisk så hon får komma ut igen!!
Var nu ingen "duktig flicka" utan tagga ner DIREKT!
Varma kramar
Micke & Ulrica
Alla har skrivit så fint här redan så jag kan egentligen bara hålla med...
Det är så himla sorgligt att du råkat ut för detta, för du är ju som sagt en otroligt inspirerande och sprudlande människa. Faktiskt en av de få människor som ger mig positiv energi, lust och ork när det svider som mest.
Min kaffe med dig sist gav mig kicken. Du ger så himla mycket Niinis...
... nu är det dags att ta emot lite också serru. Kan tänka mig att du ger, ger, ger och ger och har gjort så hela livet?! Ställer upp i vått och torrt för allt o alla?!
Nu skall du VILA. Nu skall du TA EMOT hjälp. Nu skall du TA EMOT positiv energi från andra.
Känn ALDRIG att du MÅSTE träffa kompisar om du inte vill, åk inte på familjemiddagar om du egentligen bara vill ligga hemma å tryna.
Förstår om du inte pallar på lördag. Det gör jag verkligen.
Jag är orolig och ser hellre att du är hemma å repar dig om det känns bättre.
Men jag kommer att sakna dig OERHÖRT. Du är mitt eget druvsocker och jag håller alla tummar för att du blir bättre snart.
MASSA VARMA KRAMAR från fru P
Cian: tack för alla snälla ord, ja...jag har ju märkt att jag definitivt inte är själv om det här.... tänk att det ändå kan vara så skönt o höra!! Tack hjärtat!
Mumrik: HAR DU??? Jag vill veta allt som hjälpt DIG!!! Jag behöver alla huskurer som finns för här har du en till som vägrar medicin! Blev erbjuden det idag men jag sa nej!! Vet att motion ska vara jäkligt bra.... berätta mer!
Garbo: Tack hjärtat! Tack för alla peppande ord...dom behövs!! Kramar om!
Ulle (Micke): Tack gumman.... o gubben :) Ja, jag har tagit de jättelugnt nu, acceptansfasen börjar väl så sakteliga att komma....att jag fattar att jag måste softa ner nu! Gulle dig för de fina orden om mig... kramar
Pendlis: Älskling....tack! Ja, jag har ju energi för 100 pers om det behövs...o nu finns det inte där längre...bara tomt o så känner jag mig helt urlakad, inte som Niinis :( Men, jag ska lyda order....ska berätta om mitt läkarbesök imorn tänkte jag!! O du, tack för ditt gulliga sms! Det värmde..hade precis kommit ut från doktorn när jag fick läsa det! Svarar här till dig istället..... love!
Skriver ett mail sedan...
Jag kan också bara hålla med föregående talare. Kom ihåg att det är bara du som kan avgöra hur du känner dig. Ingen ska eller kan döma dig för någonting. Utmattning och utbrändhet drabbar tusentals människor och det är ingen lek och framför allt ingen fejksjukdom.
Man måste lyssna till sig själv och anamma de signaler kroppen sänder ut.
Du behöver verkligen inte ha dåligt samvete för att du inte orkar med på lördag. Fundera inte ens på det utan koncentrera dig på dina "happy thoughts".
Jag har egentligen inget råd, jag önskar att jag kunde svinga ett trollspö över dig som tog bort allt den onda. Låt inte det förflutna förstöra din framtid. Ta den tid du behöver, vi ser alla fram emot en glad och sprallig Niinis och vi förstår om du inte orkar. Men glöm för all del inte bort oss. Vin finns här. Bara för dig.
Kramas hårt
Jag menar givetvis inte att du ska börja häva i dig vin, jag menar att VI finns här.
Glöm ej.
:)
Kramar lite till...
Skicka en kommentar