...det handlar om min ålder. Det handlar om att märka skillnader, STORA skillnader. Jag anser mig själv ha varit en ganska hurtig person, jag har tränat en hel del sen jag var liten faktiskt. Minst ett par/tre gånger i veckan med antingen tävlingar eller match under helgen.
När jag fick den berömda 30 årskrisen så slutade jag träna. Jag slutade för att jag var så jävla trött på det. Alla måsten behövde ut ur mitt liv. Innebandyn hade det senaste året varit en enda pina, dels för dessa måsten.....VARJE MÅNDAG kl. 21.00 - 22.30, VARJE ONSDAG 20.00 - 21.30...IBLAND FREDAGAR...helt död när man kom hem. Dels så var min rygg totalpaj efter mina 10 år i innebandymålet. Gick hos kiropraktorn 3 dagar i veckan för o hålla ihop det senaste året, ständig värk o ändå masade jag mig iväg till varje träning. Lite hästliniment så var man fit for fight! Jag hade dessutom småbarn uder stor del av min innebandykarriär. Hysteriskt med att börja träna o spela matcher när ungarna vart 8 veckor gamla! Dessutom drev jag ett gym under den här perioden...så då hade man måsten därifrån, vafan var man för chef om man inte tränade på anläggningen?? Men så var det då....
Så när jag blev 30 undrade jag vafan jag höll på med. Gjorde så jävla mycket för andras skull...o inte min! Tränade sönder mig totalt....
Jag la ba av med ALLT!!! Jag började min utbildning till make up artist o så festade jag loss varannan helg då jag inte hade barnen. Festa var inte hårdvara då man träna o körde matcher varje helg! O så satt jag bara i soffan o åt....njöt. Fikade och åt en massa gott.... Kände på hur det faktiskt var att leva på riktigt! O nu när jag frågar mig såhär i efterhand så mådde jag inte särskilt bra då när jag var vältränad. Kanske kroppsligt men inte själsligt!
MEN....det jag inte hade räknat med var hur kroppen förföll fort..... alltså inte bara utseendemässigt utan orken. Sånt som var självklarheter förr att orka är absolut inte självklart idag!
Här är några:
* Festa 2 eller flera dagar i rad. Mallis med fest en vecka var en baggis...fortsatte när man kom hem. Skulle säkert kunna idag....men jag mår som en påse skridskor i 3 dagar efteråt. Kanske skulle behöva ha en droppställning oxå....
* Cykla upp för en jättelång backe. Självklart förr..... nu får jag blodsmak i munnen och ont i huvudet.
* Springa 5 km var en skön runda förr. Nu har jag inte ens prövat för jag skulle nog dö eller hamna på sjukan.
* Springa snabbt sådär en 100 meter om det t ex regnar var en distans jag kunde skratta mig igenom förr. Nu flåsar jag som efter ett 800 meterslopp i säkert 5 minuter efteråt.
* Äta skräpmat kunde jag göra utan synbara förändringar på kroppen.....nu kan jag nästan se förändring från den ena dan till den andra.
* Gå ner i vikt...sådär ett par kilo var förr ett par promenader o minska portionerna litegrand. Nu sliter jag som ett djur för minus 1 kilo på 2 veckor. Å då menar jag ett djur....
Ja, detta är ungefär vad jag märkt, nu finns det ett hundratal punkter till men då blir inlägget alldeles för långt.
Det är ju inte för intet att man ibland undrar vafan det var som hände?!?!?!?!
Puss & Kram

Såhär fint kan jag få på mitt bord sen...från min alldeles egna trädgård.










